shortstoryblog

Ljuset av den nystigna solen trängde in i mina ögon.  Jag försökte dra upp täcket över huvudet. Men det fanns inget täcke.  När ljudet av vågorna nåde mina öron, slog jag upp ögonen i panik. Jag befann mig inte på mitt rum på Old Torquay Road. Jag var fortfarande kvar på stranden. I panik flög jag upp. ” you are awake” sade en glad stämma. Försiktigt vände jag mig om och såg genast vem det var som hade sagt det. Niall, han var lika snygg nu som han hade varit igår när jag först träffade han. ”what are you doing here?” sa jag försiktigt för att det inte skulle låta som jag hade blivit överraskad.  ”I didn’t want to leave you here when you had fallen asleep” ”you could had waken me up” ”you are so cute when you sleep so i didn’t  dare to” jag kände hur mina kinder växlade från hudfärgade till en mer rosaröd nyans. Han tycker jag är söt. Bara tanken får mig att le inombords.

”who were you talking to last night?” minnena från innan jag hade somnat kom tillbaka. ”it’s my friend Liam”. I had to call him so he could come with some food” Allt klarnade nu. Varför han hade nämnt mitt namn, det klarnade nu. Det var klart att han var tvungen att nämna mitt namn när Liam kom med maten. ”Do you have somthing to eat now then?” jag kände hur magen vrålade efter mat. ”sorry, it’s only an apple left” blicken i hans ögon visade att han skämdes över det han just hade sagt. ”i know a place we can go to and eat” rösten avslöjade att han var väldigt stolt över iden an nyss hade fått. ”but how are we gonnatake us ther?” ”it’s not far away from here, we can walk” jag sneglade ner på mina fötter. Jag hade bara mina sandaler på mig och gå kändes inte som en bra ide med dem skona. ”Or, I can carry you” han kavlade upp ärmarna på tröjan för att hans armmuskler skulle synas. ”if you insist”

it's